Jag måste berätta att jag har världens underbaraste pojkvän. Han är inte bara min pojkvän, utan också min bästa vän! Han är det bästa jag vet. Vi har varit tillsammans i 1 år och 3 månader snart, jag är fortfarande kär.
Jag minns vår första kyss som om det vore igår, åh det var så underbart och mitt på natten, i min säng. (fast han var kär i någon annan, och det var typ jag med) så sedan blev det till att vi låg i min säng och undrade hur det skulle bli.
Det dröjde ett tag innan vi blev tillsammans, och vi hade det ganska svårt i början. Men ett förhållande ska inte vara perfekt. Jag är inte perfekt, det är inte Oscar heller, men tillsammans klarar vi allt. Han är helt otrolig.

Jag klarar knappt av en dag utan honom, och det vet han. Jag blir deprimerad, och vill bara springa och gömma mig. Jag vill inte somna utan honom bredvid mig, inte heller vakna upp utan honom. Jag blir rädd när jag ska sova, för att jag inte känner någon trygghet som jag gör när han är där. Jag kurar ihop mig under täcket och försöker fokusera på saker som får mig att sluta tänka på att jag är ensam i ett kolsvart rum. (jag tittar under sängen, för att vara säker på att inte någon objuden gäst gömmer sig därunder) när jag är ensam. Jag blir rädd, jag blir liten igen.
Jag börjar andas konstigt. Det är läskigt.

Om det kommer en dag, då Oscar lämnar mig, då kommer min värld att gå under. Bokstavligt talat!
Han är mitt allt.